Den 12 mars, 2012

Han gick längs kajen för att njuta av de sista vinterdagarna. Staden vid vattnet är vacker även när vattnet är is. Ute på ett isflak låg något som fångade hans uppmärksamhet. Han gick närmare kajkanten och hoppade ner på isen. Inte utan risk för sitt eget liv klev han längre ut på allt tunnare isflak. Det var många år sedan han mot sina föräldrars förmananden hade jumpat på is.
När han kom närmare såg han att det mycket riktigt var en – etta. Den måste ha legat länge på flaket för han fick slita och dra ordentligt i den fastfrusna ettan. Efter mycket ansträngning fick han i alla fall loss den. Då upptäckte han att flaket hade drivit ut i strömmen. Han lade sig ner väntade tills flaket hade flutit närmare kajen och han kunde gripa tag om ett utstickande järnrör. Han var mycket nöjd och blöt när han klättrade upp på kajen igen med ettan i famnen.

Tar tiden slut?
Mayaindianernas kultur var som mest utvecklad under åren 250-950. De kunde bygga både tempel och pyramider. Mayaprästerna var skickliga astronomer. Med kunskapen om planeter och stjärnor kunde de skapa kalendrar och mäta tiden. Planeternas och stjärnornas inbördes lägen kopplades till väder, skördar, siffror och gudar.

”Den stora kalendern” täcker tiden 3114 f.Kr.till 2012 e.Kr. Närmare bestämt till och med den 21 december 2012. Att kalendern tar slut kan ju betyda att Mayaindianerna inte tyckte att det var mödan värt att göra en kalender för ytterligare några årtusenden in i framtiden. Men det kan ju också betyda att de hade upptäckt att tiden tar slut en decembernatt just år 2012... Detta har naturligtvis givit näring till katastrofscenarier och konspirationsteorier som heter duga.

Även inom nordisk mytologi finns världens undergång. Där kallas den Ragnarök. Då dör gudar och människor i stora naturkatastrofer. Men världen reser sig och det visar sig att några gudar och ett par människor har överlevt...